En arbetarunge som jag har deklarationen om de mänskliga rättigheterna inristad i hjärtat. En arbetarunge som jag är uppfostrad med vetskapen om att grundläggande mänskliga rättigheter aldrig är självklara och att den frihet jag har är resultatet av blodiga strider med många offer. Varje steg jag tar följs av mina förfäder. Kuvande statare och torpare, utmattade torgdamer och mjölkerskor, utnyttjade pigor och fiskarhustrur, sönderslitna fabriksarbetare och byggjobbare. Med ena näven knuten i fickan och med mössan i hand går de bakom mig och iakttar. Tysta. Men när mina rättigheter och min frihet hotas så rusar de fram. All deras vrede blir min och jag tvingas ta upp kampen. Därför att friheten och rätten att tala måste återerövras igen och igen. Varje dag.
