”Inget är nytt under solen. Den melankoliska känslan av diffus förlust har rullat på genom århundraden”
Så skrev Aase Berg i en recension i Expressen när Karin Johannisson bok Melankoliska rum kom ut 2009. Boken har undertiteln Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Titeln är så lockande och så poetiskt formulerad att jag bestämde mig för att läsa boken direkt jag hörde talas om den. Sen kom livet emellan och bokläsandet hamnade i skymundan. Men nu ska det bli av!
Det ensamma barnet
Blonde har många fler år på nacken. Joyce Carol Oates roman kom ut redan 2002 men jag har aldrig känt någon lockelse att läsa en roman om Marilyn Monroe. Inte förrän nu. Kanske har det att göra med att det är först nu som jag inser att Joyces inte i första hand skriver om ikonen och bilden Marilyn Monroe utan om ett övergivet och ensamt barn utan fotfäste i livet, med psykiskt labil mor, okänd far, en kanske alltför snabb och lysande karriär, drogmissbruk, olyckliga äktenskap, aborter och förtal. Det vilsna barnet är viktig i mitt eget liv just nu och därför har det blivit dags att läsa Blonde.
Barnet som vapen
Tredje boken i min bokreabeställning är Gellert Tamas De apatiska: om makt, myter och manipulation. Också detta en bok om barnet. Barnet som får ta smällen när varken samhälle eller föräldrar kan hantera situationen.
Det blir en spännande vår.
