Efter en intensiv och ganska dramatisk vecka återhämtar jag mig i ett vintervitt Västerås. Veckan har jag framför allt ägnat åt att att skotta frenetiskt i en arbetshög som annars hotar att välta över och begrava mig. Jag har dessutom föreläst för Västerås brandmän om vilken nytta de kan ha av sociala mediekanaler, åkt ambulans med Mellanungen och tilbringat många timmar på barnakuten.
Han mår ok nu, 16-åringen. Trött och tagen och ganska ont har han men ok. Han är tunnare i kroppen än
de flesta och har vuxit i raketfart det senaste året. Då kan man få en bristning i lungsäcken så att luft läcker in och lungan faller ihop. Det var detta som hände efter idrottslektionen i torsdags och jag fick fara i ilfart till skolan och sedan vidare i ambulans till sjukhuset. Nu är det vila och läkning som gäller. Punktmarkering helt enkelt. Men snälla kompisar kommer hit och håller sällskap.
Föreläsningen hos brandmännen var rolig eftersom de direkt kunde se nyttan för dem med både när det gäller det dagliga insatsarbetet och det förebyggande arbetet med brandsäkerhet. Förhoppningsvis kan det bli ett samarbete. Å jag fick finfina presenter. En termosmugg med Mälardalens brand och räddninsförbunds logga och en ficklampa med vev. Alltså en batterilös krislampa 🙂
Ja, å så arbetsberget. Jag vill inte baktala min arbetsgivare men när antalet anställda på enheten minskas samtidigt som arbetsbördan är oförändrad så växer berget med arbetsuppgifter för var och en. För min del kan jag inte effektivisera mitt sätt att arbeta mer, hur gärna jag än skulle vilja.
