För en liten tid sedan skrev Philip Wildenstam ett fint tal till en namngivningsceremoni. När jag läste det kom jag att tänka på en text jag skrev till min dotter för snart 13 år sedan. En text som sedan använts vid flera dop och namngivninshögtider. Läste den igen och insåg att jag fortfarande tycker om den. Dessutom ger den mig ett nästan fysiskt minne av hur det var att ha bebis.
Mitt barn
Du lutar pannan
mot min kind
Ditt mjuka hår
kittlas lite
Du luktar sött
Du värmer mig
Då står tiden stilla
Ett barn
Vårt barn
Tre saker önskar jag dig
Hopp
så att du orkar leva
i en värld som är svår att förstå
Mod
så att du vågar stå upp
för det som är rätt
Ro
så att du inte springer ifrån
tillvarons mysterier
Ett löv som faller
En stjärna som gnistrar
En hand som tröstar
Det, är livet
Älskade barn
Din vandring har börjat
och jag kan bara följa med
en liten liten bit
Men jag ska se dig
när du färdas
i morgondagens land
Och be
att när du når sin smärta
så ska den leda dig rätt
och mitt i det svåra
ska det finnas skratt som lindrar
och tårar som läker
Och kanske
kan du komma tillbaka
och vila hos mig ibland
Med din panna
mot min kind
Vackert!
Tackar 🙂
Väldigt fint, önskar jag sett den tidigare så kunde jag snott den. Men Signes namngivning var ju i söndags så nu är det försent.
Ha en bra dag!
Oj vad synd! Men så härligt med namngivningsfest 🙂
Hej! Vad fint du skrivit! Jag som har bebis hemma känner igen mig. Du, jag har mejlat dig flera gånger utan att få svar – har du ny adress? Du kan väl mejla mig på fullbokhylla@yahoo.se så vi får kontakt! Hoppas allt är bra!
Hej!
Ja, det mailkontot har legat nere ett tag men fungerar nu igen. Jag mailar dig inom kort 🙂