Jag gör saker jag inte vågar. Hela tiden. Sedan sitter jag hemma i pyjamas och det är lördag och jag undrar varför jag är trött. Så väldigt trött. Men jag måste vidare. Jag gör planer som kommer att vända upp och ner på mitt liv. Jag kommer att ramla ut ur bilden och falla fritt för att landa på någon plats som ingen vet var den ligger. Varje dag gör jag saker jag inte vågar. Ringer till människor som jag beundrar och hoppas att de ska vilja berätta för mig om det jag vill veta. Pratar om saker jag inte är helt säker på att jag vet något om. Gräver upp rötterna ur jorden. Går. Går och går och går. Ena foten framför den andra och ett steg i taget men ständigt framåt. Livet öppnar sig. Det är skrämmande. Och oemotståndligt. För att samla mod lyssnar jag på låten Fri av Janne Schaffer och Tobias Ågren. Igen och igen lyssnar jag:
Du är fri och inget håller kvar dig
vägen ligger öppen framför dig
fri att göra som du vill
tvivlar du min vän så tro på mig
Vem är det jag ska tro på när jag tvivlar? Kanske på henne, hon som skrattar rått när jag viskar ”Skjut mig!”eftersom jag inte törs slå det där telefonnumret, inte vågar säga nej, eller ja, inte vågar öppna munnen fast jag har ord därinne som stångas för att komma ut. Hennes garv fyller hela mig så att jag måste fnissa och sen gör jag det jag inte vågar. Hur det nu går till.
Foto: Boudewijn Berends på Flickr
