När jag var 4 år skaffade min mormor och morfar en husvagn som de placerade på en campingplats på Getterön utanför Varberg. Jag älskade Getterön och husvagnen från första stund och från den sommaren tillbringade jag och min bror varenda sommar på Getterön. En dag visade morfar oss en bit bomullssnöre som han hade knutit fast i ett av handtagen på husvagnens gavel. Sedan sa han till oss:
“Här ser ni ungar, här är vår väderstation. När snöret är torrt då är det uppehåll, är det blött då regnar det, hänger snöret rakt ner så är det vindstilla och om det fladdrar omkring så blåser det. Det är allt man behöver veta om vädret.”
Vi tyckte att det var en kul historia då och det tycker jag fortfarande men nu, i vuxen ålder, tänker jag att det också var en slags besvärjelse. Min morfar var en orolig själ som såg hotande katastrofer överallt, särskilt kring oss barn. “Kläng inte i soffan, du faller och slår ihjäl dig!” kunde han ryta så att man hoppade flera meter upp i luften.
Jag tror att morfar oroade sig för vädret vid havet varje dag. Skulle det bli storm? Skulle förtältet blåsa sönder? Skulle vågorna plötsligt ta hans ständigt badande barnbarn? Och skulle det i så fall vara hans fel, nu när föräldrarna lämnat ungarna i hans och mormors vård? Skulle regnet rinna in under trägolvet i förtältet och underminera marken så att det blev ett slukhål där hela husvagnen och dess invånare försvann spårlöst? När tankarna kom var det säkert mycket lugnande att gå ut och meditera över bomullssnöret och försöka tänka: “Jag kan ingenting göra åt vädret. Om det blåser så blåser det och om det regnar så regnar det och själv är jag som ett snöre fastknutet på gaveln på en husvagn.”
Foto: Mannen på bilden är inte min morfar men han har också en husvagn och kanske även ett bomullssnöre på gaveln. Bilden ägs av Tekniska museet och finns på Flickr under CC-licens
Tänk vad ett litet bommulssnöre kan ge minnen. En tråd till det som varit men även en bit in i framtiden.
Tänker att det vore befriande att såsom vädret även acceptera annat i livet som utom påverkans möjlighet. Så en skulle slippa ångesten, maktlösheten och det gnagande tillkortakommandet. Alltid. Som en orkan. Eller snöstorm.
Jag tränar på det varje dag!