Fort har det gått. Skynda. Gå gå gå. Fort.
Le.
Lev.
Lev för fan.
Svinga från uppgift till uppgift. Gärna elegant. Inte tappa taget. För allt i världen tappa inte taget.
Tills jag plötsligt stoppas av en mening huggen i sten:
Detta går emot allt jag tror på!
Jag har gått så fort så fort. Nu tar jag en stillsam promenad. Att jag kunde glömma. Det är när promenaden är stillsam som maskrosorna ser ut som solar i gräset och en liten randig varelse bökar runt mitt i en blomma, alldeles glömsk för omvärlden. På stillsamma promenader blommar äppelträden och har ni någon gång tänkt på att kastanjens blommor har röda prickar inuti? När jag stannar ofta bygger naturen egna konstverk framför mina ögon och grenar som ser ut att vara alldeles döda skjuter nya gröna skott.
