Swisch, swosh. Dammet glittrar i solstrimmorna som letar sig in genom sprickorna i dörren. Kvasten som sopade upp mig från marken, fick mig på fötter. I hörnet har den stått, gåvan från ängeln som heter Tiden. Oanvänd. Fram till idag.
Jag blir trött förstås. Men dörren ska lagas. Lås köpas. Nycklar fästas på nyckelringar för nya tider.
Jag måste välja noga. Åren rasar förbi men varje dag är en evighet. Varje dag är min. Vad får plats och vad ska sopas ut?
Jag tar upp ett fönster i taket, mot himlen. Ljuset får komma in, men försiktigt. Nya plantor är känsliga och livet gror även i mörka vrår, det vet jag ju.
Vad är det som ska gro den här gången? Efter sången och den vidunderliga kärleken till livet?
Om kvällen är sprickorna i dörren lagade och nyckeln i det blänkande låset har vridits om. Kvasten står på sin plats i hörnet. Jag blundar. Det är bara jag här. Det är som det ska.
Bild: Newcastle, United Kingdom – May 30 2021,Silhouetted of The Angel of the North landmark of Gateshead Newcastle, A low view of steel sculpture by Antony Gormley against clear blue sky with sun rays shining
