Idag är det Röda korsets dag. När jag som ung undersköterska tränade krismedicin i fält kändes det tryggt att det stora röda korset täckte fältsjukhusets tak. Det påminde mig om morfars berättelser om hur striderna vid fronten under första världskriget blåstes av vid skymningen varpå soldater från de olika stridande sidorna klättrade upp ur skyttegravarna och tiggde cigaretter av varandra. De moderna krigen sägs vara mer brutala. Bombplanen tar inte längre hänsyn till röda kors på fältsjukhusens tak och inga cigarretter avnjuts under vapenvila i skymningen. Det kan ses som ett tecken på att världen blivit brutalare.
Men å andra sidan; hur skulle jag tänka om jag stred med Aragorn och Ringens brödraskap mot den växande ondskan i Midgård under den tredje åldern? Inte hade jag hejdat mitt svärd eller sänkt min båge om jag hade kommit till ett tält med rött kors på. Inte hade jag tänkt att “Oj, här ligger det små skadade orcher som vi måste ta det lite försiktigt med.”
Striderna i Midgård var strider mot den rena ondskan. De striderna får hindras av ingen. Men vi människor på jorden idag, vi strider ju mest mot varandra.
