Ni som följer min blogg regelbundet minns kanske att jag har en lite speciell kalender det här året. På nyårsafton gjorde jag ett kalenderblad för januari och även om hela mitt namnbyte ännu inte gått igenom så börjar jag få en liten aning om vad jag vill ha med och vad jag måste kasta bort. Jag börjar förstå så sakta var det finns människor som vill lära känna mig och som jag vill ha i mitt liv. Ordet för januari månad var Hopp och idag är jag fylld av hopp. Jag tror att det finns rum för mig.
Ordet för februari är Inåt. Jag kämpar varje dag för att hitta tillbaka till kärnan av mig själv. Jag undrar om jag finns kvar där innanför saknaden, skuldkänslorna och paniken som fyllde varje cell i min kropp under fem långa månader. Jag andas bättre nu. Sover bättre. Skrattar oftare. Kliver framåt stadigare. Släpper det jag inte kan ändra på. Å jag tror på mitt liv. Jag är till lika delar svartalv och ljusalv. Jag har en dinosauriesvans som ställer till en förfärlig oreda ibland. Jag är jag och det precis som det ska vara.
Jag känner dig ju “bara” via blogg och Twitter och även där först ganska nyligen, men jag tycker ändå att jag har märkt en förändring – och blir så glad när jag ser det 🙂
Ja, jag tror att jag har landat i livet igen. Å du ska veta att du och resten av flocken på Twitter har en stor del i det!
Hej!
5 månader är ingen tid i sorg, du har precis börjat din vandring men det blir bättre jag lovar. Jag miste min son för 2 år och 5 månader sen och jag har fortfarande dagar då jag inte vill stiga ur sängen men jag gråter inte varje dag längre och det känns skönt tycker jag. Det tar sin tid och det måste det för det finns inga genvägar.
Hej Susanne!
Jag förstår att det är precis som du säger. Att sorg tar lång lång tid. Att det kommer svåra dagar. Men jag är så tacksam för att jag mår lite bättre just nu.
Det är ett gott tecken att du mår bättre. Vi är ju alla olika och ingen sorg är den andra lik. Jag brukar tänka på min egen så här om man nu kan mäta sorg i tid: Ett halvår kan jämföras med 1 minut. Låter kanske konstigt men det betyder att jag är snart 5 minuter framåt i livet igen efter den värsta händelsen i mitt liv. Det tar tid, lång lång tid. Tänker på dig!
Följde med över till din nya blogg. Ska läsa ordentligt.
Lunch någon dag?
Hej Rose-Marie!
Gärna lunch! Maila en dag som passar dig 🙂