Jag har grunnat och grunnat. Har jag någonsin fått ett riktigt tokigt råd som med tiden visade sig bli värdefullt? Nej, jag tror inte det. Jag har nog inte fått så många råd i mitt liv. Har inte frågat efter dem heller. Så jag går direkt på nästa ämne:
Tror jag att allting sker av en orsak? Nej, det tror jag verkligen inte! Just nu sitter jag och tittar på ett Dr Phil-avsnitt som handlar om våld i hemmet. Släktingar till mördade kvinnor framträder. Kvinnor som blivit så sönderslagna att det inte går att förstå att det är samma kvinna som före misshandeln framträder. Män som tycker att deras kvinnor provocerar dem så mycket att de måste slå framträder. Vad skulle det finnas för mening med det?
Vad finns det för mening med att små barn får cancer och dör? Vad är det för meningen med att en stor flodvåg sveper in över land och tar livet av tusentals människor? Vad är det för mening med att en elinstallation misslyckas så att ett hus börjar brinna och en hel familj blir innebränd?
Nej, det finns ingen mening. Grymheten är blind och meningslös. Men det är så tillvaron på jorden ser ut. Grym och underbar. Kanske finns det en balans mellan det hemska och det fantastiska. Det vet ingen men en sak är säker: båda det hemska och det fantastiska hör till livet.
Jag har en mening som jag brukar säga till mig själv när jag tycker att det blir för svart och tungt. För att inte glömma har jag tejpat upp den på min sovrumsdörr:
Världen är en farlig plats men jag har resurser att klara allt som jag ställs inför.
Utmaningen ligger i att hitta sin styrka och sin kraft. Det är inte enkelt och det kräver hårt arbete. Bara att kavla upp ärmarna och hugga i.
Foto: Yuma Hori on Flickr
Jag tror inte heller att allting som sker har en orsak eller mening. Det kan inte vara möjligt. Livet är ju så förfärligt orättvist!
KRAM!