Jag tror att det var ungefär ett år sedan. Eller kanske ett och ett halvt. Jag hörde någon som sa: ”Livet är tragiskt. Fullt av sorger och katastrofer. Vi blir sjuka, svikna, övergivna och till slut dör vi.”. Och jag tänkte: ja, det är ju det jag alltid har misstänkt. Och det var en lättnad att höra någon säga det, utan omskrivningar. Det var skönt att höra att det inte bara är jag som i tysthet tänker att all den där jakten på lyckan, den är allt bra fåfäng. Vissa dagar får man vara glad om man kan gå upp och ta sig en kopp kaffe.
Alternativet är att dö direkt
Och någonstans där bestämde jag mig för att på allvar se vidden av det jag så länge hade anat. Att livet är oändligt svårt, att jag bara är en liten människa med väldigt begränsade förmågor och att jag inte har någon som helst kontroll över vad jag kommer att möta i mitt liv eller vad jag ska drabbas av.
Det är ju fruktansvärt. Jag håller med om det. Och såhär i medelåldern, med tänder som går sönder och ögon som trasslar och hälsenor som inte vill vara med alls så inser jag ju att mitt kroppsliga förfall bara har börjat. Men vad är alternativet? Det är ju att jag dör nu direkt. Och det vill jag ju faktiskt inte, om det går att undvika.
Jag ska vara bättre idag än jag var igår
Jag tror att hemligheten är att inte låta sig dras ner och förgöras av allt det smärtsamma, det svåra, det hemska och det hotfulla. Motgiftet är att säga: Ja, här finns massor att göra och det är förfärligt som här ser ut. Dessutom verkar vi människor inte direkt dra oss för att göra alltihop ännu värre än det redan är. Men jag ska göra allt jag kan för att den här världen ska bli en bättre plats. Jag vet att det är lätt att bli bitter, tycka att livet är orättvist och att det mesta är någon annans fel. Men jag ska försöka att inte falla i den gropen. Trots allt det svåra, det sorgliga och det tragiska i mitt eget liv ska jag varje dag försöka att vara lite bättre än jag var igår.
Mitt liv har inte blivit lättare. Inte alls. Att ta ansvar innebär hårt arbete. Jag strävar varje dag efter att vara så ärlig som möjligt och att stå för mina beslut. Säga sanningen. Inte skylla ifrån mig. Stå fast. Ibland är det så svårt att jag måste sätta mig i ett mörkt hörn och hyperventilera. Men jag är övertygad om att det är rätt väg.
Jordan B Peterson är värd att lyssna på
Den människa jag hörde för ett år sedan, eller kanske ett och ett halvt, var professor Jordan B Peterson. Han har ett långt och imponerande CV där det bland annat framgår att han har behandlat patienter som klinisk psykolog i närmare 25 år. Det tycker jag är en erfarenhet som gör honom värd att lyssna på när han säger:
Det som händer när människor fattar beslutet att ta ansvaret helt frivilligt, att stå upp och möta världen, är att allt katastrofalt i livet blir möjligt att stå ut med. Strävan efter att göra världen till en bättre plats, trots det egna livets lidanden, gör livet värt att leva.
Och det är detta som är att vara människa.
Foto: Greg Westfall på Flickr under CC-licens
