När jag och mina syskon var små hade pappa skivstänger på golvet under sin säng. Ibland stängde han in sig i sovrummet. Det klankade där inifrån men man fick inte störa. Lång senare har pappa berättat hur han kom ut till byggen i Göteborg som tonårig murarlärling och mötte äldre kollegor med trasiga kroppar och stora magar. Sån ska jag aldrig bli, tänkte den unge muraren. I år fyller min pappa 78 år och han har varken stor mage eller trasig kropp. Möjligen tack vare skivstängerna under sängen, tillsammans med träningspassen i Idrottshuset i Mölndal och många mil på cykel.
En dyrköpt läxa
Min pappa säger att hus och kroppar måste underhållas, annars förfaller de. Det har tagit mig många år att inse hur rätt han har. Jag har bra gener. Min kropp har i regel tjänat mig väl och jag har inte haft några större bekymmer med varken vikt eller krämpor. Tre tunga graviditeter under loppet av några få år blev dock för mycket även för mig. Det som hände var troligen att en disk i ryggen blev skadad och min rygg reagerade med ryggskott. Igen. Och igen. Och igen. Det låter ofarligt. Nästan lite komiskt. Men jävlar vad ont det gör. När det var som värst kunde jag inte göra annat än att ligga platt på golvet. Varje lite rörelse fick mig att kvida högt.
“Det är bra om du tränar”
Ryggproblem är så vanligt att det nästan är löjligt och vården gör nog vad de kan, även om man hör hur de suckar när man ringer och ber om hjälp på sin vårdcentral. Jag fick träffa sjukgymnaster, kiropraktorer, naprapater och någon ortoped. Jag fick värmebehandling, ultraljudsbehandling, vanlig massage, triggerpunktsmassage, akupunktur, stretchövningar, kiropraktisk justering och smärtlindrande medicin. Samt rådet att träna:
– Det är bra om du tränar
– Absolut, vilken träning är mest effektiv?
– Tja, vad brukar du göra?
– Just nu, ingenting alls faktiskt.
– Det är ju inte så bra. Har du provat gym?
– Jo, fast det var ett tag sen.
– Prova gym.
En del har gått med mig bland maskinerna. Eller visat på sin mottagning hur man kan göra. Sedan har jag tränat, fast väldigt försiktigt. För jag var aldrig riktigt säker på vad som var bra för min rygg och vad som inte var det. Fanns det möjligen förbjudna övningar för sådana som mig, som riskerade att göra det hela värre?
– Nja, du kanske ska undvika att springa.
Jag hamnade i helvetet
Åren gick och jag vande mig vid att jag hade en krånglig rygg. Ibland var den bättre och ibland var den sämre. Jag lärde mig vad som var riskabelt och undvek det. Men när min bästa vän tog sitt liv och jag kastades ner i helvetet så var det i ryggen all smärta satte sig. Ryggskotten avlöste varandra och jag blev aldrig helt bra. Det var vidrigt.
Det som till slut räddade mig var en läkarbok och en naprapat. Läkarboken hittade jag på biblioteket i Sunne. Timme efter timme satt jag och tecknade av de röda musklerna och hur de fäste i varandra och i skelettets olika ben.
”Mellan magrutemuskeln och den stora sidmuskeln, Latissimus Dorsi, sitter den yttre och den inre sneda bukmuskeln och långt in finns den tvära bukmuskeln. Dessa är”, läste jag, ”viktiga delar av kroppens korsett. De har bland annat till uppgift att stabilisera bålen och avlasta diskarna i ländryggen genom att öka det intraabdominella trycket”.
Disciplin är allt
När jag kom hem till Västerås igen gick jag till gymmet och på de stora digitala skärmarna på väggen letade jag upp övningar för varenda en av de muskler som jag nu visste ingick i kroppens korsett. Och min rygg blev bättre och bättre. Naprapaten träffade jag något år senare, när jag hade drabbats av ett mindre återfall. Han läste min kropp som en detektiv och kunde till slut ge mig ett träningsprogram som var perfekt anpassat till mig.
Jodå, naturligtvis har jag slarvat. En resa eller en förkylning så slås rutinerna i bitar och plötsligt har det gått tre veckor utan träning. Men det fiffiga är ju att min slöhet slår tillbaka och jag får ont. Alltså måste jag bygga upp min disciplin. Det går inte att känna efter om jag har lust att gå till gymmet. Det är bara att gå. Och det går inte att känna efter om uppvärmningen på crosstrainern eller styrkepassen på mattan är jobbiga, det är bara att göra.
Min farfar, min pappa och jag
Hus och kroppar måste underhållas, annars förfaller de. Det säger min pappa. Min farfar, som också var murare, skulle med all säkerhet hålla med om det. Farfar var noga med sin kropp och sitt utseende. Han hade svart, blankt hår och om somrarna solade han sig pepparkaksbrun. I ungdomen var han frisksportare och i pensionsåldern körde han tävlingscykel. Farfar blev över 90 år gammal. In i det sista tog han sig dubbelvikt och med hjälp av sin rullator iväg till frisören för att färga håret svart. Därför att hus och kroppar måste underhållas.
Foto: Peak Maths på Flickr under CC-licens
