Ingenting får slarvas bort – Med Mirandas ögon

Inte en enda dag. Inte en minut. Inte ens en sekund. Får slarvas bort. Den här dagen har jag. Hur den än är så är den min. Jag får inte glömma det.

Det finns ljuvliga dagar. Mjuka och runda med solglitter i vattnet och lugna andetag. Då är det lätt att vara tacksam. De svåra dagarna är värre. De dagar då behovet av en ängel med håret i tofs och lång rock som lägger sin hand på min axel och lindrar mina tunga tankar är mycket stort. Men också de dagarna är mina och de får inte slarvas bort. Jag har ett ansvar att ta min ledsnad och mitt missmod och kava mig ur sängen för kaffe ska man ju ändå ha. Sedan kan jag kanske ta ett steg ut genom dörren och om jag kan ta ett steg så kan jag nog ta ett till och och om jag tar ett steg väldigt många gånger så har jag till slut tagit mig ändå till Mälaren. Där kan det hända att vattenytan är fylld av små sprakande bloss som vart och ett innehåller allt jag vet och allt jag önskar mig. Det kan förstås tvärtom vara ösregn och motvind så att jag blir kall och blöt. Det är inte lika kul men en dag med regn och kyla är också min. Ingen dag får slarvas bort. Varje dag måste levas. Hur mycket jag än tänker kan jag inte komma fram till någon annan slutsats.