Jag är introvert. Vi är i minoritet. Det var inte oss man tänkte på när man skapade kickoff:er med lära-känna-varandra-lekar och flerdagskonferenser med program från 8:00 till 22:30. Men om man absolut vill dränera en introvert person på all form av energi så skicka henne på en riktigt mötes- och samkvämsintensiv jobbkonferens i flera dagar. Hon kommer att vara obrukbar i flera dagar efteråt.
Det spelar ingen roll hur intressant innehållet är och hur trevliga de övriga deltagarna är. Jag är van vid att jobba ostört efter min egen planering i eget rum åtminstone delar av dagen men förväntas nu istället dela hela dagen med andra, delta i gruppövningar som jag inte själv har planerat och äta lunch på restaurang under småprat. Jag lär mig givetvis massor men det har sitt pris. Det är den intensiva samvaron som ställer till det. Min hjärna är byggd för interaktion i lagom doser. Pass på en timma åt gången passar mig perfekt, sen behöver jag släppa ner ansiktet och grunna lite över vad som blivit sagt och gjort och vad det innebär för mig. Jag är ett vandrande växelbruk som måste ha rätt balans mellan samvaro och ensamhet. Därför är utbildningsdagar en utmaning och tvådagarskonferenser är en mardröm.
Jag vill bara ha det sagt.
Bilden är tagen av Nguyen Hung Vu och finns på Flickr. Jag kallar bilden Efter konferensen
Underbart bra sagt. Precis så är det. Men det är lite ofint och opassande att tänka så, har jag märkt v
Ja, jag antar att det beror på att vi som funkar så är i minoritet. Det där behovet kan tolkas som ointresse och tråkmånseri. Synd.
Märkligt för övrigt att din kommentar får min bild, ser det ut så hos dig också? Jag ska försöka fixa det på något vis. Är väl nån inställning.
Japp din bild lite överallt. Snyggt!
Så tokigt! 😀