Det är nu de nätta skorna ska fram. De fina som man går barfota i. Men jag behöver tyngd om fötterna. Jag köpte min kängor i London. Till min förvåning valde jag inte någon smidig dammodell utan de grövsta jag kunde hitta i den lilla butiken. Länge stod de oanvända i garderoben. ”Vad är det för klumpar?” tänkte jag varje gång jag såg dem. Men nu passar de perfekt. Jag har breda svarta kängor som gör mig stadig och lång. Jag är längre än alla andra. Därför blir jag väldigt förvånad när jag inte når upp till toppen av kaffemaskinen på jobbet för att fylla på bönor. Det är en mycket märklig form av längd.
