Jag gör planer. Sparar vägbeskrivningar. Tågavgångar. Busstider. Flygresor. Letar skrynkelfria kläder och köper skor för alldeles för mycket pengar.
Jag gör mig redo för många mil. För kaffe och Green Day. För obrutna tankar. För människor jag äntligen ska möta. För vägar jag inte vet något om. För luft jag aldrig andats och djupt vatten.
Jag gör saker jag inte vågar. Hela tiden. Sedan sitter jag hemma i pyjamas och det är lördag och jag undrar varför jag är trött. Så väldigt trött. Men jag måste vidare. Mina planer kommer att vända upp och ner på mitt liv. Jag kommer att ramla ut ur bilden och falla fritt för att landa på någon plats som ingen vet var den ligger. Varje dag gör jag saker jag inte vågar. Ringer till människor som jag beundrar och hoppas att de ska vilja berätta för mig om det jag vill veta. Pratar om saker jag inte är helt säker på att jag vet något om. Gräver upp rötterna ur jorden. Går. Går och går och går. Ena foten framför den andra och ett steg i taget men ständigt framåt. Livet öppnar sig. Det är skrämmande. Och oemotståndligt. För att samla mod lånar jag musik igen. Om och om igen lyssnar jag på samma Janne Schaffer-låt:
Du är fri och inget håller kvar dig
vägen ligger öppen framför dig
fri att göra som du vill
tvivlar du min vän så tro på mig
Vem är det jag ska tro på när jag tvivlar? Kanske på henne, hon som skrattar rått när jag viskar ”Skjut mig!”eftersom jag inte törs slå det där telefonnumret, inte vågar säga nej, eller ja, inte vågar öppna munnen fast jag har ord därinne som stångas för att komma ut. Hennes garv fyller hela mig så att jag måste fnissa och sen gör jag det jag inte vågar. Hur det nu går till.
….
Det finns ett före och ett efter. En skarp linje som aldrig kommer att suddas ut. Människoliv är fulltecknade med sådana linjer. För varje livsavgörande beslut finns en linje. För varje bragd, varje avsked och varje misslyckande. Varje möte med någon som kom att bli särskild.
Men vissa linjer tecknas med vassare verktyg. De smärtar varje årsdag. Får livet att skava. Blöder av lukten från årets första jordgubbar på torget. Svider som eld av Alice Coopers Poison på bilradion.
Det har funnits dagar då jag undrat om jag är för svårt skadad. Om förlusten har gjort mig livsoduglig.
Det kan så vara. Men en sak vet jag.
Inte en enda dag. Inte en minut. Inte ens en sekund. Får slarvas bort. Den här dagen har jag. Hur den än är så är den min.
Jag får inte glömma det.
Det finns ljuvliga dagar. Mjuka och runda med solglitter i vattnet och lugna andetag. Dagar då det går att vara tacksam. De svåra dagarna är värre. Men också de dagarna är mina. Jag har ett ansvar att ta min ledsnad och mitt missmod och kava mig ur sängen för kaffe ska man ju ändå ha. Sedan kan jag kanske ta ett steg ut genom dörren och om jag kan ta ett steg så kan jag nog ta ett till och om jag tar ett steg väldigt många gånger så har jag till slut tagit mig ändå till Mälaren. Där kan det hända att vattenytan är fylld av små sprakande bloss som vart och ett innehåller allt jag vet och allt jag önskar mig. Det kan förstås tvärtom vara ösregn och motvind så att jag blir kall och blöt. Nå, en dag med regn och kyla är också min.
Ingen dag får slarvas bort. Varenda dag måste levas.
Efterord
Jag önskar att jag aldrig hade behövt skriva den här berättelsen men när jag nu blev tvungen så är jag oändligt tacksam för att det fanns människor som följde med mig på vägen:
Tack Calle, Joel och Emma, ni är mitt allt
Tack Fredrik för många och långa samtal
Tack Sara för att du aldrig gav upp
Tack Eva och Lotten för att ni inte lät mig falla
Tack Lena för veckorna i huset vid vattnet
Tack Lisa, Xiomara, Åsa och Ralf för feedback
Och tack juryn för Västerås stads kulturstipendium 2013
© Anna Widerberg 2016
Böcker och texter som nämns och citeras
Joan Didion, Ett år av magiskt tänkande, översatt av Ulla Danielsson, Atlas 2007
Bereavement: Reactions, Consequences and Care, National Academy Press 1984
Joyce Carol Oates, Änkans bok, översatt av Ulla Danielsson, Bonnier Pocket 2011
Blaise Pascal, Tankar, översatt av Ingar Gadd, Bakhåll 2006
Elton John och Tim Rice, Hakuna Matata, sång ur filmen Lejonkungen från 1994. Titeln är på swahili och betyder ungefär Det finns inga bekymmer. I filmen sjungs sången av surikaten Timon och vårtsvinet Pumbaa, på svenska med Peter Rangmar och Jan Rippe
Elfride Jelinek på Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Elfriede_Jelinek
Karin Johannisson, Melankoliska rum. Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid, Albert Bonniers förlag 2009
Rebecca Solnit, Gå vilse: en fälthandbok, översatt av Sofia Lindelöf, Bokförlaget Daidalos 2012
Tracy Chapman, For My Lover, från albumet Tracy Chapman, 1988
Anatomiguiden, Musklernas latinska namn http://www.anatomiguiden.se/
Kristian Lundberg, Och allt ska vara kärlek, Inläst av Niklas Åkesson, Ordfront ljud, Utgiven 2011
Bodil Malmsten, Sista boken från Finistère, Bonnier Audio, Utgiven 2008
Bodil Malmsten, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Inläst av Sanna Sundqvist, HörOpp! Utgiven 2012
Bodil Malmsten, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, Inläst av Hanna Sjögren, HörOpp! Utgiven 2013
Jonathan Tropper, Fördelarna med en kollaps, Inläst av Johan Holmberg, A Nice Noice, Utgiven 2013
Göran Rosenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, Bonnier Audio, Utgiven 2012
Alice Munroe, För mycket lycka, Inläst av Helena Brodin, Storyside, Utgiven 2012
Peter Jackson efter bok av J R R Tolkien, Härskarringen – Sagan om ringen, 2001, Frodo knivhuggs vid Väderklint av Häxmästaren av Angmar,
Peter Jackson efter bok av J R R Tolkien, Härskarringen – Sagan om de två tornen, 2002, På sin väg mot Svarta porten in till Mordor passerar Frodo och Sam Döda träsken som är ett urgammalt slagfält
Peter Jackson efter bok av J R R Tolkien, Härskarringen – Sagan om konungens återkomst, 2003, Frodo och Sam återvänder hem till slut men Frodo plågas av det oläkbara såret från knivhugget vid Väderklint. Så småningom reser han till Grå hamnarna och därifrån vidare till alvernas land Valinor
David Brooks, Lidandet förändrar oss, Dagens nyheter 19 april 2014, Kolumnen, sidan 5
Lise Nørgard och Erik Balling, Matador, dansk TV-serie som premiärvisades 1978-1982 http://sv.wikipedia.org/wiki/Matador_(TV-serie)
Alice Cooper, Poison, från albumet Trash, 1989
Ted och Kenneth Gärdestad, Låt kärleken slå rot, från albumet Stormvarning, Polar 1981
Ted och Kenneth Gärdestad, Tid faller hårt, från albumet Äntligen på väg, Polar 1994
Janne Schaffer och Tobias Ågren, Fri, från albumet På andra sidan månen, Earmeal, 2000
I drygt två år har jag skrivit på en berättelse om sorgen efter min människa och bästa vän som dog 2009 och nu har jag publicerat samtliga kapitel av Den här historien tänker jag fan inte berätta.
Tack för din berättelse. Så lik och olik min på samma gång. Men varje känsla var min, det kunde jag skriva under på. Virrvarvet och förtvivlan som det inte går att sätta ord på. Men dina ord kom nära hur det kan beskrivas, det närmsta jag någonsin läst. Så tack, tack för orden.
Tack för att du läser. Det gör mig varm i hjärtat att höra att du ändå kan känna igen dig. Jag tror att den är viktig, känslan av att inte vara ensam trots allt.