DN:s Johan Croneman skrev igår om den oändliga och ganska tröttsamma striden om vad som egentligen är kultur och hur exempelvis TV-serier står sig gentemot till exempel böcker. Jag ska inte orda så mycket om det. Jag är mest förvånad över att debatten fortfarande lever, efter alla dessa år.
Men vad handlar striden om, egentligen? Ja, läs Cronemans avslutning och njut!
”Bilen är det bästa färdsättet”. ”Jamen, den går ju inte att jämföra med en cykel, då hinner man ju uppleva någonting”. ”Tåg då, jag älskar tågets lugna dunkande. Snacka om upplevelse”. ”Vi är ett gäng som brukar promenera tillsammans, herregud vad man kommer nära naturen”. ”Hallå, vi är några som brukar krypa ihop, långsamt, över ett sädesfält, för att vara helt nära – himlen”. ”Okey, vi är en grupp som varje år kollektivt begraver oss på Barkåkra kyrkogård för att slippa allt världsligt. Där nere för vi ostört långa samtal om tystnaden”.
Helt underbart! Kram!:-):-)
Visst ger det ett intressant perspektiv på fin- och fulkultursdiskussionen?
Väldigt befriande med lite humor kring det där diskuterandet. Som omväxling då, menar jag.
Skönt med lite humor i den där diskussionen, som omväxling.
Jo, man är ju liksom inte bortskämd med det….
Jag förstår inte uppdelningen mellan fin och ful kultur. Det känns som om man bara vill hitta en anledning att vara nedlåtande mot vissa människor och sätta andra på piedestal. Det kan kan väl vara härligt att få vara lite pretentiös ibland, och bjuda på det. Men fördenskull kan man väl uppskatta Svenska Hollywoodfruar? Eller? Jag kanske borde åka med de där typerna till Barkåkra.;-) De kanske kan förklara vad jag har missat.
Och så undrar jag väldigt mycket om de där tyckarna har massor av själdistans både före och efter sändning och bara är gravallvarliga när kameran går…