Jag har under årens lopp påbörjat fem olika romaner. Som mest skrev jag 14 kapitel. Sen dog min bästa vän och nu vet jag inte längre om jag vill skriva några romaner.
Allt jag vill är att fånga ögonblicken.
Sedan jag skrev har det blivit decemberett helt år senare och jag deltar i Skrivadventskalendern med det här blogginlägget för att få lite ny inspiration i mitt skrivande.
Kära Medmiranda!
Skrivlusten kanske återkommer så småningom och att fånga ögonblicken är ju verkligen också en konst! Allting måste få ta sin tid…..
Själv kämpar jag med att försöka vara ‘här & nu’ och inte ‘då & sen’……
Kram på dig!
Ja, någonstans så vet jag ju det. Att allting måste få ta sin tid. Men jag är lite rädd. Rädd för att plötsligt en dag är allt försent. Men jag försöker dämpa min oro och låta varje dag vara det den är.