Önskar mig tillbaka till en tid då bullar och mjölk var lösningen på nästan alla bekymmer. Vi hade ett sjörövarskepp i källaren och en fotbollsplan på baksidan. Köksbordet var en koja och hörnsoffan en löparbana. Här samsades vi: mamman, Spindelmannen, Fantomen, Zorro, Stålmannen, fotbollsspelaren, bandyspelaren, inlinesåkarna, sagoberättaren, glassälskaren, snögrottebyggarna, skrotsamlaren, snickaren och flickan som cyklade och cyklade.
Ibland blev vi arga och ledsna. Då hjälptes vi åt att baka kanelbullar. Eller så satt vi på trappen och skar äppelbåtar som vi åt med socker och kanel. Om det var sommar.
Allting är svårare nu. Superhjältarna har lämnat oss för länge sedan och lösningen på bekymren är inte längre att baka bullar. Mamman är trött
Hon älskar sina tonåringar men hon är väldigt trött.
Åh – kärleken som bara strålar mellan raderna här. De vet. Jag är säker på att de vet, även om mamman är trött. Och mammor får vara det!
(Ta hand om dig. Också!)
Tack, ibland känns det övermäktigt. Tillåter mig att vara trött idag 🙂