Ibland undrar jag om det går att befinna sig vid två olika tidpunkter samtidigt. Om jag idag träffar någon som jag lärde känna i Chicago för 20 år sedan och som jag inte träffat sedan dess, kan det då inte vara så att en del av mig faktiskt är i Chicago år 1989 samtidigt som en del av mig är i juni 2009? Mötet får mig förstås att minnas men det är mer än så. Jag återupplever saker som jag inte kom ihåg igår. Plötsligt är jag tillbaka i lägenheten nära North Park College. Jag ser de levande ljusen som lyser upp rummen eftersom någon glömt att betala elräkningen. Jag hör vackra toner från en cello. Jag känner värmen från de tre vänner som jag delade lägenheten med. Jag tänker tankar som hör hemma då och inte nu. Tiden är inte lineär. Kanske är jag alla mina åldrar samtidigt. Kanske kan jag vara på alla de värdefulla platserna i mitt liv precis när jag vill. Kanske går de viktiga personer jag mött med mig hela tiden. Tanken känns befriande. Som om tillvaron öppnar sig och blir oändligt mycket större än jag kunde föreställa mig.
