VLT:s lördagsmagasin latte undar idag varför den självutlämnande verkligheten har blivit mer intressant än fantasin. Apropå bloggar och böcker, dokusåpor och tecknade serier där enskilda människor visar upp sina skuggor och svarta hål.
Det är en märklig undran tycker jag. Måste verkligheten förkläs i fantasi för att kunna tas på allvar och för att vara intressant? För det är ju ändå verkligheten som ligger därunder. På ett eller annat sätt. Å förresten, vad är egentligen verkligheten? Det jag skriver här, är det verkligt och sant? Skulle den här texten till exempel kunna användas i en rättegång så som skedde med dagboksanteckningar i Arbogarättegången?
För övrigt så har jag två röda prickar på halsen. Det är troligtvis spetälska. Eller möjligen syfilis.
är det verkliga riktigt? den verkligt riktiga verkligheten är den riktigt riktig? Frågan man måste ställa sig måste handla om livet om det faktiskt existerar eller inte? Är detinte bara vår intensiva upplevelse som gör att den existerar och de som inte har några intensiva upplevelser existerar egenligen inte och om de existerar gör de det bara nästan. allt som finns existerar i små lådor som går att dar ut och skjuta in, dra ut och Hej där är du som jag inte sett på så länge! och skjuta in godnatt för ytterligare en evighet! Du och jag har var sin låda och varje känsla har varsin, varje längtan att dra åt en viss specifik riktning har en var sin låda. varje dag har sin och varje stund har sin, varje möte sin och när man sen möter samma person som tidigare och måste ha ryggen fri vips hoppar en ny låda ut!Xiomara