För en tid sedan förlorade jag ett ordentligt stycke tillit, livsmod och tro på mina medmänniskor. På det stora hela har jag nog hämtat mig men frågan är om jag kan vinna tillbaka det jag förlorade? Hur i all världen bär man sig åt för att återerövra tillit? Hur blir man modig nog att våga bjuda in livet igen efter att man sårats ända in i hjärtats pulserande mittpunkt? Hur kan jag veta att det som känns bra idag inte förvandlas till sin motsats över natten? Jag har ju sett det hända förut.
Som jag skrivit förut så tränar jag på närhet och avstånd. Det är den svåraste läxan jag någonsin haft.
“Hur kan jag veta att det som känns bra idag inte förvandlas till sin motsats över natten?”Ibland måste man chansa!