Jag sitter på ett tåg. Jag är på väg till min syster. Resan går genom ett vackert landskap. På ena sidan en vidsträckt hed och vid horisonten berg som sträcker sig mot himlen På andra sidan ligger havet som en spegel. När konduktören kommer kan jag inte hitta min biljett. Jag vet att det ska vara en liten papperslapp med handskrivna siffror på men den finns ingenstans. Just då saktar tåget in. Genom tågfönstret ser jag hur vi lämnar rälsen och glider förbi ett annat tåg som står stilla på spåret.
För några år sedan ägnade jag natt efter natt åt att irra runt på perronger och tågstationer för att hitta mitt tåg. Jag hittade det aldrig. Nu är jag nog på rätt tåg. Jag är på väg till min syster. Hon som har bruna ben och en tatuering på höger underarm. Hon som dricker kaffe med mjölk på verandan och som aldrig är rädd. Jag måste hitta det jag behöver för att få stanna kvar på tåget. Jag behöver henne. Min syster. Hon som är jag.
