På mitt jobb erbjuds vi träning i mindfulness för att vi ska lära oss att hantera stress. Vi lyssnar på en väldigt blid kvinna och gör kravlösa övningar. Det är vilsamt. Men det här med vägledda meditationsövningar är inte alldeles enkelt tycker jag.
Det var kanske tio år sedan. Jag var i en period då livets kändes tungt och krävande i överkant. Jag sökte läkare för märkliga fysiska symtom och vetenskapen fann en kropp där stresshormonerna löpt amok. Jag blev ordinerad meditation. Fanns att köpa på apoteket. På CD-skiva.
Första meditationen. Jag satt på en kudde på vardagsrumsgolvet och blundade. Mansrösten på bandet uppmanade mig att vandra in i mig själv. Jag skulle hitta till mitt inre rum. Jag såg mig själv gå. Framför mig fanns en trädgård. Med högt gräs och en korgstol under ett träd. Nej, förresten, en glasveranda. Med olikfärgade glasrutor och solkatter på det vitmålade golvet. Nej förresten, en gång in i berget och en grotta. Med en eld och en stor blå filt.
– Gå in i ditt inre rum” sa mansrösten
Vänta, tänkte jag panikslagen, jag har ju inte bestämt mig!
– Sätt dig ner i ditt inre rum, sa rösten.
Jag rusade ut till trädgården nej in till verandan nej in i grottan. Jag måste välja. Plötsligt satt jag andfådd vid elden i grottan.
– Det här är nu ditt inre rum dit du kan bege dig för att vila och hämta kraft, sa rösten.
Nej vänta, jag vill nog hellre gå till glasverandan. Eller trädgården. Eller glasverandan. Eller…
Nä, det blev inte bra.
Foto: anoldent on Flickr
Jag kluckade förtjust när jag läste.
Jag har aldrig sysslat med meditation men tror nog att jag skulle hamna i samma valsituation som du vid första försöket.
Jag hade glömt bort den här historien men kom ihåg den när min brorsa och jag pratade om meditation och avslappning för ett tag sedan 🙂