Miranda – Med Mirandas ögon

Kapitel Nio – Det kommer att bli ett ärr

2016-03-27Miranda 3 kommentarer

Att sakna någon som är borta för alltid är så väldigt att det bara låter sig göras i små, små doser. Den första tiden hörde jag ibland människor säga att det aldrig går över men att man vänjer sig. Då… Fortsätt läsa →

Kapitel Åtta – Jag vill slåss med knogjärn och knölpåk

2016-03-20Miranda 2 kommentarer

Den fjärde julen blev den svåraste. Efteråt kan jag inte låta bli att fundera på min ständiga förhoppning om att det ska bli bättre. Att tiden ska och åren ska slipa bort kanterna. Så att ensamheten blir alltmer möjlig att… Fortsätt läsa →

Kapitel Sju – Mina svarta kängor gör mig stadig och lång

2016-03-13Miranda 3 kommentarer

Jag är ensam i huset vid sjön, dag efter dag. Lever med i dygnets växlingar. Morgonsol genom den tunna gardinen i sovrummet på övervåningen. Glitter i sjöns vatten på promenaden. En gata av guld på vattenytan vid skymningen, när solen… Fortsätt läsa →

Kapitel Sex – Det dova ackordet av ledsenhet

2016-03-06Miranda 7 kommentarer

Jag försöker stilla tiden men den rinner mellan mina fingrar och jag vet inte vart den tar vägen. Kanske lägger den sig tillrätta på någon säker plats. Jag tappar bort saker. Hårddiskar kraschar. Webbplatsen där jag tänt 214 ljus till… Fortsätt läsa →

Kapitel Fem – Jag gör det som måste göras

2016-02-28Miranda 3 kommentarer

Ett par dagar efter begravningen kunde jag plötsligt inte röra mig. Ryggen hade gått av. Så kändes det. Jag låg blick stilla i sängen. Stirrade i taket. Minsta rörelse fick mig att kvida högt. Solen sken obarmhärtigt in genom fönstren.… Fortsätt läsa →

Kapitel Fyra – Storm med hårda röster i vindbyarna

2016-02-21Miranda 9 kommentarer

Jag går till Iris. Det är hon som färdas med mig genom alla dessa dagar och veckor. Först en gång i veckan. Sedan en gång varannan vecka. Månad efter månad. År efter år. – Jag är så arg, säger jag.… Fortsätt läsa →

Kapitel Tre – Jag åker därifrån lika tom som jag kom

2016-02-14Miranda 5 kommentarer

På tåget hem från havet läser jag Joyce Carol Oates igen. Hur hon tillverkar åt sig själv ett rede i sängen. Den enda plats där hon kan känna något som åtminstone påminner om trygghet. Hon har en gammal och sliten… Fortsätt läsa →

Kapitel Två – Det är om döden jag måste berätta

2016-02-07Miranda 28 kommentarer

Vinden rycker i väggarna. Regnet landar på fönsterrutan och tvingas diagonalt neråt. Som regndropparna på vindrutan i en bil i hög fart. Vinden kommer från havet. Den är bestämd och obarmhärtig men jag är inomhus. Skyddar mig. Skyddar mig. Det… Fortsätt läsa →

Den här historien tänker jag fan inte berätta!

2016-02-03Miranda 4 kommentarer

Den här historien tänker jag fan inte berätta, vad betyder det? Det är namnet på en historia som jag inte alls vill men ändå måste berätta. Vad är det för en historia? Det är en saga, vacker och grym. Har… Fortsätt läsa →

Kapitel Ett – Tur att vi fick en varm september

2016-01-31Miranda 23 kommentarer

Jag kommer aldrig mer att låna dina jeans och hjälpa dig att måla ett badrum. Aldrig dricka dina livsfarliga drinkar. Aldrig få dina felstavade sms. Aldrig dela en cigg på balkongen. Aldrig köpa honung för att du gillar att ha… Fortsätt läsa →