Jag kommer aldrig mer att låna dina jeans och hjälpa dig att måla ett badrum. Aldrig dricka dina livsfarliga drinkar. Aldrig få dina felstavade sms. Aldrig dela en cigg på balkongen. Aldrig köpa honung för att du gillar att ha det i ditt te. Aldrig hjälpas åt att steka halluomi på en fest.
Någonting kör över mig.
Jag kedjeröker och dricker det ena glaset rödvin efter det andra. Provar kläder och undrar om jag kan ha de högklackade skorna med nitar som du gillade? Klänning med bara armar, går det an?
Tjugotre minuter efter midnatt. Om jag faller i bitar när jag går mot den svarta kistan med silverbeslag, plockar någon upp bitarna då? Plockar upp och sätter ihop hjälpligt så att jag kan fortsätta framåt med min cerisröda gerbera.
Köksklockans sekundvisare tickar obönhörligt vidare. Varv efter varv. Tredje koppen kaffe snarare ökar huvudvärken än minskar den. Helst vill jag lägga mig igen. Sova sova sova.
Måste tvätta. Har inga rena strumpor. Tur att vi fick en varm september.
Det här är första kapitlet av min bok Den här historien tänker jag fan inte berätta. Jag kommer att publicera ett kapitel i veckan på den här bloggen.
Jag lovar utan svordomar följa din livs berättelsen.min dotter miste livet och jag vill förstå hennes handling på djupet.
Du är varmt välkommen och svordomarna lovar jag att ta ansvar för, när de inte kan undvikas 🙂
Det är en evig kamp, att försöka förstå, och du får gärna ställa frågor och lämna kommentarer och helt enkelt diskutera det jag berättar här på bloggen. Nästa kapitel kommer imorgon, söndag.