Jag erkänner. Jag ägnar en stor del av min vakna tid åt fantasier. Medan jag steker köttfärs, svettas på gymet, powergår till Vallbybron och tillbaka och släpar tunga kassar till tvättstugan så drömmer jag om äventyr där jag räddar mänskligheten… Fortsätt läsa
Jag ska inte gå in på några detaljer men det är ovanligt rörigt just nu där jag arbetar. Omorganisation, nya chefer, flyttkarusell och mitt i allt detta ska vi sjösätta en ny webbplats. Jag har mina speciella roller förstås. Ser… Fortsätt läsa
Jag tror bara på det jag har sett med egna ögon. Tyvärr kan även det jag tror att jag sett visa sig vara osant.
Lagade brunch till ungarna. Morfars äggröra och nybakat bröd. Mamma ringde. Det snöar. Har slutat hålla koll på på varningarna. Det är chockkyla och katastrof och dödssnöfall. Det är februari. Det snöar. Vi bor i Norden. Man kan stanna inne… Fortsätt läsa
För att våga låter jag Ted Gärdestad sjunga för mig. Varje eftermiddag när jag går från det stora grå stadshuset, Vasagatan fram, över Engelbrektsplan, genom Rudbecksparken där kastanjerna redan har svällande knoppar och hem till det röda huset där jag… Fortsätt läsa
Idag blir vi från alla håll upplysta om exakt hur mycket mindre betalt kvinnor får jämfört med män för sitt arbete. En hjärna och ett par händer på en manskropp uträttar uppenbarligen mer värdefulla ting än samma kroppsdelar på en… Fortsätt läsa
Vart är hon på väg? Känner hon sig ensam? Är hon rädd? Vem är hon?
Jag kallar verket: Fumlig dam tappar telefon i stadshusets stengolv. Tycker att sprickorna i glaset bildar ett ganska intressant mönster.
Det går att hitta på ett nytt projekt. Ett annat jobb kanske? Ett bed-and-breakfast? En resa jorden runt? Ett nytt kök? Det går att hotta upp sig och söka kärleken. För två ska man va’. Om inte annat så för… Fortsätt läsa
Jag skriver på en slags loggbok. Om vad förlust kan göra med en människa: Jag försöker stilla tiden men den rinner mellan mina fingrar och jag vet inte vart den tar vägen. Kanske lägger den sig tillrätta på någon säker… Fortsätt läsa