Igår läste jag en recension av boken Det tystade samtalet skriven av psykoanalytikern Jurgen Reeder. Författaren är upprörd över det han kallar ”försöken att undanröja det psykoanalytiska inflytandet”. Vad jag förstår vänder han sig mot den utveckling som innebär att den så… Fortsätt läsa
När tillvaron stegrar sig och livet ställs på sin spets är människan oändligt ensam. Nej, jag skriver inte för att förstöra lördagskvällen. Lägga sordin på stämningen. Slå omgivningen i huvudet med negativa tankar. Jag skriver för att förstå själv. Den… Fortsätt läsa
Jag överlever. Smärtan planar sakta ut. Varje dag är lite lättare än dagen före. Tiden sveper mig framåt. Jag färdas på vägen som blev min. Det händer att jag blir heligt förbannad. Det var ingen som sa att det skulle vara… Fortsätt läsa
Jag tror inte på helvetet men det är där jag befinner mig. I renässansdiktaren Dante Alighieris Den gudomliga komedin är helvetet en gigantisk tratt som leder ner i underjorden. Hit förs syndarna efter döden och ju längre ner i tratten… Fortsätt läsa
Till slut måste det sägas. En människa som jag trodde tyckte om mig valde att lämna mig på det mest oåterkalleliga sätt som går att tänka sig. Utan förvarning och utan ett ord till förklaring. En solig morgon i början… Fortsätt läsa
Det är något underligt med en oåterkallelig förlust. Att sakna någon som är borta för alltid är så väldigt att det bara låter sig göras i små, små doser. Ett par minuter åt gången. Jag går här i min tillvaro.… Fortsätt läsa
Hålet av saknad går inte att fylla med någon eller någonting. Det spelar ingen roll hur många kära vänner och välvilliga närstående som ställer upp vilken tid som helst på dygnet och lyssnar när jag gråter och rasar. En av… Fortsätt läsa
När det känns som om ingenting längre betyder något så kan allt plötsligt bli alldeles glasklart. Jag visste ingenting om vidden av det tomrum en människa lämnar efter sig. Upplevelsen ger samma svindlande känsla som när jag som liten flicka… Fortsätt läsa
Jag är inte nöjd. Världen har förändrats. Utan att fråga mig. Misstämker att livet håller på att krossa mig. Det hade jag inte alls planerat. Minns radhusområdet. De perfekta blomkrukorna på de perfekta trapporna Inte som hos mig där vi… Fortsätt läsa
Jag har ingenting att skriva längre. Eller jo, det har jag ju men det känns hela tiden som om jag trampar någon på tårna med mina ord. Förlusten har gjort mig till en besvärlig och tung person som de flesta… Fortsätt läsa