Vissa dagar kräver ett alldeles särskilt stort mått av förtröstan. Det vet jag och det visste Karin Boye. I Hur kan förtröstan leva? skriver hon:
Allt kan slås sönder.
På nytt skall det läkas,
så länge den är levande,
vår innersta grodd.
Raderna får mig att tänka på det Kerstin Ekman skriver i Knivkastarens kvinna om att hitta punkten där man inte kan angripas.
Varje människa
måste hitta en punkt där hon är hos sig själv.
Varje människa
som inte vill skäras sönder av världen
måste hitta punkten
där hon inte kan angripas,
grytet under bröstbenet
eller en bit öken
inuti det egna hjärtat
