Jag har 14 TV-kanaler. Tio av dem är reklamkanaler. En strid ström av bilar, schampo, skor, bantningsmedel, smartphones, resor och kaffemaskiner som jag ska fatta tycke för. Sen lika många lån som jag kan ta för att kunna finansiera sakerna som jag fattat tycke för. Jag bombarderas av anledningar till missnöje. Jag kunde bli mer, bättre, snyggare, lyckligare om bara….
Nej, jag har ingenting emot drömmar. Men måste de byggas på en grund av missnöje? Jag tycker om att vara nöjd. Jag har tidernas minsta balkong men den är trivsam och vårstädad. När jag sitter på min balkong så är jag nöjd. Visst drömmer jag ibland om det där huset som jag tänkt på sedan jag var liten. Det vitrappade stenhuset som ligger långt in på en lite vildvuxen tomt där frukträd ger behaglig skugga om sommaren och där, under äppelträdet, står min korgstol och det lilla bordet med romanerna, skrivböckerna och pennorna.
En gång kanske jag kommer till korgstolen under äppelträdet men fram tills dess är jag nöjd med min balkong. Eller så kommer jag aldrig till det vitrappade huset. Vem vet?
Oh va härligt att läsa om någon som faktiskt är ganska nöjd med sin nuvarande tillvaro! Himla gulligt har du på balkongen också.
Tack 🙂 Jag har insett att förnöjsamhet är något som går att träna upp och att det är eftersträvansvärt.