Diskmaskinen är trasig. Det betyder att vi handdiskar ity pengarna räcker inte till någon ny maskin just för tillfället. Det är inte så roligt. Idag vaknade jag till exempel till en gigantisk gårdagsdisk efter frukost, mellanmål och middag för fyra vuxna och nästanvuxna. Snälla nån, jag vill ju komma ut till mitt skinade vita kök i mina skinande vita sovkläder och lite kattlikt sträcka på mig så att min perfekt formade mage syns å sen göra en nyttig smoothie i min skinande vita……nä.
Men har ni insett hur bra man tänker när man har ett diskberg som är så stort att det inte går att se slutet på arbetsuppgiften?
Först tänkte jag lite på #nosmileyweek som Sofia Mirjamsdotter, aka mymlan står bakom. Det handlar om att låta bli smileys i bland annat bloggtexter, kommentarer samt på Twitter och Facebook. Såhär skriver Sofia Mirjamsdotter på sin blogg:
Jag kommer på mig själv ganska ofta med att överanvända smileys. Att känna mig fånig när jag gör det, och att stundvis vilja skriva saker som inte är på största allvar utan att behöva flagga för att jag inte var så allvarlig.
Jag tänker inte delta. Jag tänker att det skulle vara samma sak som att bestämma sig för att kommunicera helt utan ansiktsuttryck en hel vecka. På jobbet, hemma, med vännerna, i affären, samma stonefejs överallt. Jag skulle skapa förvirring och oro. Särskilt med tanke på att det vi människor säger faktiskt är en väldigt liten del av det omvärlden uppfattar.
Nå, sen tänkte jag lite på den där perfekt formade magen. Jag är 46 år och ganska nöjd med det. Den förvirrade själ jag fick blir något lugnare för varje år och jag kan oftast hitta någon slags balans mellan det svåra och det lätta i tillvaron. Men att magen tappar formen, det var jag inte beredd på. “Det förhatliga bukfettet” som det beskrivs i en av de trillioners reklamsnuttar som skapas enbart för att få oss att hata våra kroppar. #älskadinrufsigamage vore ett upprop värt namnet!
