Kanske pratar vi för lite om självmord. Om hur självmord kan undvikas. Hur människor skulle överleva med bättre bemötande, större kunskap, effektivare mediciner. Men mitt fokus är ett annat. Människan jag älskade är redan död och det finns ingenting jag kan göra åt det. Och även om världen och läkekonsten lyckas bättre i framtiden med att förebygga självmord och behandla depressioner och ångest så kommer vi inte undan tragiken i våra liv. Vi kommer att drabbas. Och när det händer, vad gör vi då?
I mitt nya liv tar jag ingenting för givet. Jag vet att katastrofen kan komma på ett ögonblick. Att yxhugget kan falla utan minsta förvarning. Den vetskapen har gjort mig till en lugnare människa. Länge var jag lugn men aldrig glad. Jag tänkte att jag hade överlevt men att jag aldrig mer skulle bli glad. Då kom en sång och en röst som slog igång mitt frusna hjärta och fick blodet att rusa. Det var i mars 2015 och Ted Gärdestad sjöng för mig: Du, sjöng han, låt kärleken slå rot.
Nu vet jag att livet gror även ur mycket mörka vrår. Tid faller hårt är en av sångerna på Ted Gärdestads sista platta Äntligen på väg:
Tid faller hårt
Skär djupa sår
Allt mjukt kläms åt
Tid faller hårt
Slå din rot i klippans skreva
Livet gror ur mörka vrår
Det är dags att börja leva
Dagarna går
Idag är det suicidpreventiva dagen. Runt om i Sverige har människor samlats, tänt ljus och hedrat sina döda. Det är viktigt och värdefullt. Självmord lämnar fula ärr hos alla som lämnas kvar.
