Berglins teckning blir liksom ännu skojigare av att jag samtidigt lyssnar på mina ungdomar när de planerar sitt valborgsfirande. Man kan säga en massa saker om detta. Bara att välja det som passar bäst:
Olika falla ödets lotter
Var sak har sin tid
Det man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellen
Surt sa räven om rönnbären
Fast å andra sidan så kommer det just nu från flera håll tankar om att ålderdomen borde vara lite mer lössläppt och liderlig. Hanna Fahl skiver till exempel i DN att “Ålderdomen borde vara en ljuvlig tid fylld av datorspel, cigaretter, vin och, gärna legala, drogexperiment”. Och i Martina Montelius nya bok Oscar Levertins vänner är Boel Märgåker i pensionsåldern i sitt livs form, tillfälligt befriad från såväl tråkig make som barndomstrauman. Låter ju ganska underbart!
Till sist, apropå Valborg: nu när brasorna planeras i Mälardalen kommer jag att tänka på påskeldarna där jag växte upp i västra Sverige. De eldarna hade en påskkärring på toppen som vi med glada tillrop eldade upp. Känns lite märkligt att tänka på såhär i efterhand.
