På Godmorgon Sverige i morse pratades det om KD:s förslag att införa stämpelklocka i förskolan. Ett syfte skulle vara att med detta ekonomiska styrmedel försöka minska barnens tid i förskolan. Så budskapet är med andra ord att så många som möjligt ska arbeta så mycket som möjligt men våra barn ska vara på dagis så lite som möjligt. Hur går det ihop?
Låt mig säga såhär: heltidsarbetande småbarnsföräldrar är redan idag plågsamt medvetna om att deras barn tillbringar långa dagar på förskola och fritids och om de kunde skulle de nog gärna slippa hasta till dagis med andan i halsen i kvällsmörkret och hämta trötta och griniga ungar. Men för de flesta är det inte möjligt. Vi behöver inte fler pekpinnar från ovan. Vi behöver ingen ökad skuldbörda från förtroendevalda politiker. Möjligen skulle vi behöva ett seriöst resonemang om hur vi ska få livet att gå ihop utan att vi sliter sönder oss själva.
Foto: katypearce on Flickr
Det är väl inte första april idag?
Stolpskotten i kd borde inte få lägga sig i frågor som rör familj och fp bör Hallå sig undan skolan.
Jösses!
Det som stör mig mest är alla dessa förslag som går helt på tvärs mot verkligheten. Jag förstår bara inte!
En sak som skrämmer mig är att faktorn “inte slita sönder sig själv” finns överhuvudtaget inte med i några samhällsekvationer. Det är som om det är fullständigt irrelevant – om vi orkar leva när vi kommer hem från jobbet. Jag tänker ofta på första Matrix-filmens bild av mänskligheten som blinda energialstrande “batterier”, odlade i ändlösa skogar – och kan inte låta bli att tänka att på många sätt är vi redan där.
Jag tänker ofta på att för den enskilda människan är tillvaron ofta ganska obarmhärtig. Alla ska jobba, helst hela tiden, och finns det inget jobb där man bor får man flytta eller pendla. Sen är det, just som du säger, ingen i beslutsposition som ställer sig frågan hur man får tillvaron att gå ihop. Kanske finns det ett visst samband mellan detta och att människor blir så utmattade att de till slut inte tar sig ur sängen, att tonåringar mår skit och inte fixar skolan, att självmord bland medelålders män är vanliga än vi vill veta och att om jag går ut på stan idag så ser jag glåmiga, hålögda människor som skyndar sig in och ut ur affärer med glansiga reakassar. Matrixbilden av mänskligheten är nog mer sann än vi vill se.