Idag har jag varit på en föreläsning om psykiska sjukdomar i arbetslivet. Vi fick en genomgång av de vanligaste diagnoserna och som så många gånger förut slås jag av hur svårt det verkar vara att förklara eller beskriva hur akut ångest känns, även för dem som är professionella inom området psykisk hälsa och ohälsa. Det blir ofta i form av metaforer som handlar om nedstigning i mörker, tortyr eller ensamma strider i fiendeland. Den mest kraftfulla och handfasta beskrivningen jag hört finns i en föreläsning av författaren Andrew Solomon på TED-talk med namnet Depression, the secret we share. Han berättar om hur han mitt i livet drabbades av en svår depression. Hur livskraften sakta rann ur honom och hur allt han förväntades göra, även de enklaste saker som att äta, lyssna av telefonsvararen eller ta en dusch, kändes som en golgatavandring. Sakta började han göra färre saker, tänka allt mindre och känna allt mindre. Han drabbades av likgiltighet. Och sedan kom ångesten:
Säg till mig att jag måste vara deprimerad i en månad och jag svarar: “Om jag säkert vet att det är över efter en månad så går det.” Men om du säger: “Du måste ha akut ångest i en månad”, så skär jag hellre upp mina handleder. Ångest är som känslan du får när du är ute och går och så halkar du eller snubblar och marken rusar mot dig, men istället för att känslan varar en halv sekund så varade den för mig i sex månader. Jag var rädd hela tiden men jag hade ingen aning om vad jag är rädd för. Jag började tänka att det var alltför smärtsamt att leva och den enda orsaken till att inte ta mitt liv var att jag inte ville göra illa andra människor.
Alla klarar inte av att stå emot. Människor dör av depressioner och ångestsjukdomar varje dag. Helt enkelt för att livet är för smärtsamt, för outhärdligt, gör för ont. Vad kan vi göra? Ja, jag vet inte men jag tror på att sprida berättelserna, både de svåra med olyckligt slut och de hoppfulla.
Andrew Solomons föreläsning på TED tillsammans med sex andra föreläsningar om psykisk hälsa
Mycket bra beskrivet.
Jag blev glad när jag hittade den här föreläsningen, just för att han beskriver ångest på ett så lågmält och självklart sätt. Trots att ångesten kan vara så fruktansvärd och dramatisk.