Ännu en dag då jag inser att jag inte är ensam med mina tankar. Bloggaren Schipperke skriver:
På 140 tecken blir i regel så lite sagt, att avsändaren blir huvudsak. Jaså, den tycker så? Det retweetar jag, följt av antingen ”bra” eller ”idiot”. I brist på utrymme för resonemang, blir allt en fråga om positionering.
Han skriver också:
Twitters funktion, och därmed följande problem, är med andra ord uppenbart vid den hastigaste blick: det är ett medium för nätverkande, personlig marknadsföring och positionering, som främjar konformism, ytlig klickbildning och tomma konfrontationer, men är fullständigt inadekvat för ett meningsfullt samtal.
Blogginlägget heter Twittermobb och Flashbackpöbel
