Jag läste Ian McEwans Försoning mitt i vintern. Förflyttades till en dallrande het sommardag år 1935 på den engelska landsbygden. Luften stod stilla. Tiden också. Den lilla flickans uttråkade tillvaro blev min. Efter flera timmars läsande var det dags att… Fortsätt läsa
Jag tror inte på helvetet men det är där jag befinner mig. I renässansdiktaren Dante Alighieris Den gudomliga komedin är helvetet en gigantisk tratt som leder ner i underjorden. Hit förs syndarna efter döden och ju längre ner i tratten… Fortsätt läsa
Jag skriver med mitt blod Varje mening är hämtad från djupa avgrunder Varje ord har brutits från råberget Allra längst ner I djävulsgapet Jag klättrar aldrig ner Jag faller Slår mig blodig mot vassa klippväggar Landar med ett otäckt ljud… Fortsätt läsa
Världen är full av strida forsar och djävulsgap. Av vildvittror och grådvärgar. Forsen kan ta en människa långt, långt bort och den som trillar i djävulsgapet får aldrig se solen igen. Vildvittror vill se blodet flyta. Med klor och näbbar… Fortsätt läsa
Katterna var inte långt borta Kasper låg och tryckte i en stupränna Kim satt på taket till balkongen Sonen trillade inte ner från balkongräcket när han lyfte ner den vilt rivande Kim Jag höll i honom så hårt jag kunde… Fortsätt läsa
Jag skriver med mitt blod. Ibland önskar jag att det inte var så. Önskar att jag kunde skapa i glädje men mina texter är resultatet av blod, törnen och tårar. Varje ord har jag betalat hundrafalt. Varje strof är sprungen… Fortsätt läsa
Jag sitter på ett tåg. Jag är på väg till min syster. Resan går genom ett vackert landskap. På ena sidan en vidsträckt hed och vid horisonten berg som sträcker sig mot himlen På andra sidan ligger havet som en… Fortsätt läsa