Jag har, efter ett långvarigt och mödosamt arbete, kommit fram den ultimata musikbalansen för ett Mirandaliv: 25 procent Thåström 25 procent Ulf Lundell 25 procent Ted Gärdestad 25 procent Övrigt Under rubriken Övrigt ryms bland andra Katie Melua, Green Day,… Fortsätt läsa
Jag blev aldrig något ess på franska. Trots att jag tycker att det är världens vackraste språk. Jag gjorde ett allvarligt försök för några år sedan. Anmälde mig till en kurs på Medborgarskolan och bokade samtidigt två veckor i en… Fortsätt läsa
Idag för exakt tio år sedan höll författaren David Foster Wallace ett tal till avgångsklassen på Kenyon College. Det kom att bli enda gången då Foster Wallace offentligt avslöjade något om den triumf och den tragedi det innebar att vara… Fortsätt läsa
Jag startade den här bloggen i januari 2009. Det var verkligen i en annan tid. Inte visste jag då att jag snart skulle färdas till helvetet och tillbaka. Såhär skrev jag, det allra första inlägget: Om längtan föds med avstånd,… Fortsätt läsa
Jag undrar: Hur var det innan du kom? Fanns det ett tomrum där du skulle vara? Stod din plats ödslig och väntade på dig? Eller skapade vi ett rum och gav det till dig? Nu är du här och… Fortsätt läsa
Vissa dagar är inte bra. Verkligen inte bra. Men man kan ju ändå försöka avsluta dagen med lite tröst. Det tar tid för tårar att torka Så är det för var och en Du måste igenom vintern om du vill… Fortsätt läsa
Idag skriver Emmy Rasper i GP om sin misstänksamhet mot den eviga och hejiga glädjen. Det är en krönika som jag kan sympatisera med. Vem i hela världen kan vara glad jämt? Det är ju inte normalt! Rasper skriver: Jag… Fortsätt läsa
När jag scrollar igenom mitt nyhetsflöde på Twitter kommer jag ofta att tänka på Partiets slagord i Geroge Orwells roman 1984: Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka Och jag undrar. När rika länder i väst skickar beväpnade… Fortsätt läsa
Aldrig har solen kommit med så mycket hopp som den här våren. Ljuspunkter som skapats långt däruppe i evigheten blir till glittrande bloss i Mälarens vatten. Vid Svartån i majkvällen skjuter en solstråle fram genom träden, smeker åns vatten… Fortsätt läsa
Den här våren vandrar jag med Maj. Maj som lämnar föräldrahemmet i Östersund och åker till Örnsköldsvik för att arbeta på konditori. Det är 1930-tal. Hemma finns Erik som hon är kraftfullt förälskad i och han vill ha henne och… Fortsätt läsa