De som oroar sig
Jag hör att vi är mer oroliga än vi brukar vara, vi människor, och då kommer jag att tänka på pojken Klas och hans pappa Agne som jag lärde känna för nästan exakt fyra år sedan. Jag läser vad jag… Fortsätt läsa
Författare: Miranda
Det blir ett bra år
På nyårsdagens morgon gjorde jag det jag alltid gör på det nya årets första dag. Jag bytte väggkalender i köket. Det är en alldeles speciell känsla att ta ner den gamla, kladdig och fulltecknad och liksom slutkörd, för att istället… Fortsätt läsa
Platsen jag ärvde
När mitt liv blir för överväldigande så virkar jag. Till exempel en snöstjärna. Jag minns när jag satt vid köksbordet i radhuset och virkade. Virkade , virkade, virkade varv efter varv på mössor och handledsvärmare med ångesten rivande i kroppen.… Fortsätt läsa
Du kommer alltid att vara min unge
Man får ett barn. Och plötsligt pluggar han på universitetet. Man får ett barn. Och innan man hinner blinka har hon tagit studenten och skaffat jobb. Man får ett barn. Och i nästa stund skriver han artiklar i tidningen. Det… Fortsätt läsa
Saker de säger
De säger att vid minsta felsteg så kommer straffet. En oförsiktig rörelse och yxan sitter i ryggen. Sen kan de oja sig. Så svårt. Så besvärligt. Att ha men. Skador. Svagheter. Svårt. De säger att det är mitt fel. Något… Fortsätt läsa
De ensamma
Efter 2,5 kilometer i en vintersaga fikar jag tillsammans med pensionärer i grupp, unga par och högljudda familjer med rödkindade ungar. Jag ser en annan kvinna utan sällskap. Hon ägnar sig koncentrerat åt sin telefon medan hon dricker kaffe och… Fortsätt läsa
Piece by piece
Piece by piece Is how I’ll let go of you Kiss by kiss Will leave my mind one at a time One at a time Katie Melua – Piece by piece
Varför får Bob Dylan Nobelpriset i litteratur?
För att retas med USA:s ”riktiga författare”? För att hans texter går att läsa som poesi, precis som Sapfos och Homeros texter? För att Svenska Akademien vill visa att de gör precis som de vill? För att alla gränser håller… Fortsätt läsa
En rustning av kallt stål
Jag äter. Det måste man. Hur det än är så behöver kroppen näring. Den där kroppen som måste känna det själen inte orkar. Det börjar med en knappt kännbar men obehaglig förnimmelse i huden. En vibration. Som en varning. Sedan… Fortsätt läsa
Det enda som finns är ett liv att leva
En gång hittade jag ett citat som jag gillade. I flera år har jag haft det på min anslagstavla. Eftersom jag tror att det är precis så. Jag tror att det är livsavgörande att berätta om vad man varit med… Fortsätt läsa