Jag hör en sång och jag drar det första djupa andetaget efter en lång tid av sorg. En våg av värme tvingar sig genom vartenda blodkärl och ut till minsta kapillär. Fingertopparna surrar. Huden på armarna vibrerar. Det är Ted… Fortsätt läsa
Kanske pratar vi för lite om självmord. Om hur självmord kan undvikas. Hur människor skulle överleva med bättre bemötande, större kunskap, effektivare mediciner. Men mitt fokus är ett annat. Människan jag älskade är redan död och det finns ingenting jag kan… Fortsätt läsa
I tisdags var jag på smygpremiär på En man som heter Ove. Jag gillade Ove redan när jag läste Fredrik Backmans bok. Kanske för att jag kommer från en släkt där det finns många Ovar. Män med stora hjärtan som… Fortsätt läsa
Jag har, efter ett långvarigt och mödosamt arbete, kommit fram den ultimata musikbalansen för ett Mirandaliv: 25 procent Thåström 25 procent Ulf Lundell 25 procent Ted Gärdestad 25 procent Övrigt Under rubriken Övrigt ryms bland andra Katie Melua, Green Day,… Fortsätt läsa
Inte en enda dag. Inte en minut. Inte ens en sekund. Får slarvas bort. Den här dagen har jag. Hur den än är så är den min. Jag får inte glömma det. Det finns ljuvliga dagar. Mjuka och runda med solglitter… Fortsätt läsa
Det är många år sedan nu. Jag hade varit på författarkurs på en ö i havet. Vunnit en novelltävling. Nu skulle jag ta mig på allvar. Han byggde min webbsida. Jag skrev. Det var så vi skulle leva. Jag skulle… Fortsätt läsa
Det är lockande att välja solskenshistorierna. En Elyn Saks som övervann sin schizofreni och lyckades i den akademiska världen. En John Nash som fick Nobelpriset i ekonomi, schizofreni till trots. En Eleonor Longden som läkte och som nu kan hjälpa andra… Fortsätt läsa
Lagade brunch till ungarna. Morfars äggröra och nybakat bröd. Mamma ringde. Det snöar. Har slutat hålla koll på på varningarna. Det är chockkyla och katastrof och dödssnöfall. Det är februari. Det snöar. Vi bor i Norden. Man kan stanna inne… Fortsätt läsa
Den som drabbas av ett hastigt och oväntat dödsfall kan uppleva en stark önskan om att människan som dött inte ska ha dött förgäves. Det kan tyckas som att döden slog orättvist och var onödig. Och den allra onödigaste av… Fortsätt läsa
För att våga låter jag Ted Gärdestad sjunga för mig. Varje eftermiddag när jag går från det stora grå stadshuset, Vasagatan fram, över Engelbrektsplan, genom Rudbecksparken där kastanjerna redan har svällande knoppar och hem till det röda huset där jag… Fortsätt läsa