Vissa dagar kräver ett alldeles särskilt stort mått av förtröstan. Det vet jag och det visste Karin Boye. I Hur kan förtröstan leva? skriver hon: Allt kan slås sönder. På nytt skall det läkas, så länge den är levande, vår… Fortsätt läsa
I mitt fackliga uppdrag har jag förmånen att då och då få vara med och intervjua sökanden till lediga chefstjänster inom min organisation. Det är väldigt vanligt att de sökande uppger att de föredrar en ledarstil där de ger stor… Fortsätt läsa
Det finns en Lundell-låt för varje känsla. Det här är dagens låt.
En unge fyller år. Man slår in presenter och gör en tårta. Minns hur det var då, för 23 år sedan. Att jag klarade det. Att det kom ut en liten människa. Att vi fick åka hem med den lilla varelsen… Fortsätt läsa
Denna längtan som aldrig tar slut. Som sträcker sig långt ut och bort och iväg till platser jag inte känner till. Platser jag inte ens vet om de finns. Men jag måste vakna och jag måste kliva upp och jag… Fortsätt läsa
Idag är det Röda korsets dag. När jag som ung undersköterska tränade krismedicin i fält kändes det tryggt att det stora röda korset täckte fältsjukhusets tak. Det påminde mig om morfars berättelser om hur striderna vid fronten under första världskriget… Fortsätt läsa
Jag är en gravt introvert människa. Förenklat innebär det att jag samlar min energi i stillsam ensamhet och att socialt umgänge är, om än trevligt, väldigt energikrävande. Linus Jonkman har skrivit Introvert – den tysta revolutionen. Boken har en hedersplats… Fortsätt läsa
Idag snubblade jag över en artikel i tidningen Kollega från i höstas. Där läser jag om alla smarta appar som redan finns och som är under utveckling och som gör det möjligt att logga och mäta arbetstid på olika vis.… Fortsätt läsa
Ormhassel kan vara den vackraste växt som finns. Det står två ormhasselbuskar utanför mitt hus och jag passerar dem varje dag på min väg till och från jobbet. Ormhasseln är allra vackrast på vintern då grenarna är helt kala och… Fortsätt läsa
Jag går och går och går. När jag går fort och långt är det som om min kropp lyfts upp och stramas till. Linjerna blir hela. Jag försöker att inte tänka. Det misslyckas jag med. Så då tänker jag på att… Fortsätt läsa