Nu blev det väldigt spännande här. Just när jag tänkte sammanfatta 100 dagars bloggande i #blogg100 så gör Nigeria två snabba mål och nu står det 2-2 och plötsligt är det svårt att slita ögonen från TV:n. Men jag behöver… Fortsätt läsa
De flesta filmer har någon form av logiskt slut. Det älskande paret får varandra efter hundra mer eller mindre trovärdiga turer. Boven åker fast. Hjälten kommer undan. Odjuret dödas. Vännerna blir sams. Eller vad det nu kan vara. Något mindre… Fortsätt läsa
Jag var en gång förälskad i en ung man som då och då uppträdde med ett Barbro Hörberg-program. Givetvis lyssnade jag ohälsosamt mycket på Barbro Hörberg just under den perioden. Hennes sånger fick mig att liksom känna mig i kontakt… Fortsätt läsa
I Det här är hjärtat skriver Bodil Malmsten Jag ser dig i tunnelbanans vimmel Det kommer alltid att vara inte du Kärleken är att jag vill att du finns Det är mycket vackert. Mycket sorgligt. Och mycket sant. Foto: Emmanuel… Fortsätt läsa
I april berättade jag här om hur vi på min arbetsplats släckte ner den webbplats som jag varit innehållsansvarig redaktör för i många år för att istället lansera en alldeles ny och modern webb. Den lanseringen hade naturligtvis föregåtts av… Fortsätt läsa
Jag nås av den sorgliga nyheten att John Nash och hans hustru Alicia dött i en bilolycka i New Jersey. John Nash var en framstående matematiker som drabbades av schizofreni i 30-årsåldern och som fick Nobelpriset i ekonomi 1994. Russel… Fortsätt läsa
Idag för exakt tio år sedan höll författaren David Foster Wallace ett tal till avgångsklassen på Kenyon College. Det kom att bli enda gången då Foster Wallace offentligt avslöjade något om den triumf och den tragedi det innebar att vara… Fortsätt läsa
När jag scrollar igenom mitt nyhetsflöde på Twitter kommer jag ofta att tänka på Partiets slagord i Geroge Orwells roman 1984: Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka Och jag undrar. När rika länder i väst skickar beväpnade… Fortsätt läsa
Den här våren vandrar jag med Maj. Maj som lämnar föräldrahemmet i Östersund och åker till Örnsköldsvik för att arbeta på konditori. Det är 1930-tal. Hemma finns Erik som hon är kraftfullt förälskad i och han vill ha henne och… Fortsätt läsa
Vissa dagar kräver ett alldeles särskilt stort mått av förtröstan. Det vet jag och det visste Karin Boye. I Hur kan förtröstan leva? skriver hon: Allt kan slås sönder. På nytt skall det läkas, så länge den är levande, vår… Fortsätt läsa