Varje morgon under 2015 har jag mötts av samma mening när jag hämtat min frukostfil ur kylskåpet: ”There is always hope” Hoppet har helt enkelt suttit på min kylskåpsdörr, som ett löfte och en utmaning. Orden är Tolkiens och han… Fortsätt läsa
Det sprids en berättelse. Den går ut på att vi går mot katastrofen. Det finns inget hopp. Framtiden är mörk. Nutiden är mörk. Mörkare än vi kan stå ut med. Men vi glömmer att vi bara är besökare här. Världen… Fortsätt läsa
I tisdags var jag på smygpremiär på En man som heter Ove. Jag gillade Ove redan när jag läste Fredrik Backmans bok. Kanske för att jag kommer från en släkt där det finns många Ovar. Män med stora hjärtan som… Fortsätt läsa
Den där vägen som plötsligt ligger där och pekar framåt. Upp och iväg! Så ropar den. Kanske har jag passerat ett vägskäl eller möjligen en vändpunkt utan att riktigt förstå det och nu finns det ingen återvändo. Det är kittlande.… Fortsätt läsa
Ett nytt år alltså. Mitt femtioandra. Jag gör planer, som sagt. Och genomför dem. Stampar på mot mål jag inte vet så mycket om men på vägar där jag trivs. Mest handlar det om berättelser som måste bli berättade. Mina… Fortsätt läsa
Det finns en Lundell-låt för varje känsla. Det har jag vetat sedan 1982 och fan vet hur jag hade klarat livet utan den vetskapen. Jag drabbades av min första alldeles galna tonårsförälskelse till tonerna av Lycklig, lycklig. Jag hade ingen… Fortsätt läsa
Oavsett vad som kommer att hända med det jag skriver i framtiden så är nog det här min viktigaste publicering ever. Att min dotter väljer en av mina texter när hon gör sin första tatuering. Orden skrev jag till hennes… Fortsätt läsa
Jag gör saker jag inte vågar. Hela tiden. Sedan sitter jag hemma i pyjamas och det är lördag och jag undrar varför jag är trött. Så väldigt trött. Men jag måste vidare. Jag gör planer som kommer att vända upp… Fortsätt läsa
Förra sommaren härjade en skogsbrand här i Västmanland av ett slag som vi sällan upplever i vårt land. Uppslutningen och välviljan hos människor i de delar av länet som inte var hotat eller drabbat var fullständig. Det fanns inget slut… Fortsätt läsa
Det är åtta dagar kvar och jag vill inte vakna. Jag vill borra mig djupt ner i sängens madrass och skrika tills jag inte har någon luft kvar. Gräva ett hål och stanna där. Istället kliver jag upp. Äter len… Fortsätt läsa